Hästarna i Colorado
En tidig morgon i Wyoming reste vi från Green River till en plats där vilda hästar ännu får leva sitt vilda, fria liv. Hästarna är förvildade släktingar till de hästar som spanjorerna en gång förde till Amerika. Genetiska prov visar nära släktskap med den äldre typen av europeiska hästar. De har ofta ovanliga färger och många har en karakteristisk ål på ryggen och ibland zebraliknande ränder på benen. Vi såg dem och upplevelsen var så stark att vi nästan grät. Senare på Crowindianernas reservat i Montana råkade vi köra lite fel och återigen fick vi uppleva detta fantastiska. Mitt på stigen stod en stilig gulfärgad hingst. Hans vilda märrar stod lite längre bort i skuggan av ett träd. Hingsten såg på oss och stod kvar på sin post. Vi kände djup respekt för den vackra hästen.
Passion
En mor med sin döde vuxne son. Och passionsblomman blommar så mycket den bara kan.
Allt flyter
Skapelsemyter finns det gott om. Alla folk har idéer om hur det gick till en
gång i tidernas gryning. Ibland skapades allt ur bara ett ord eller en tanke-
ibland krävdes tyngre grejer som till exempel i vår nordiska mytologi där
världen skapades genom ett styckmord på jätten Ymer.
Ja, hur gick det till egentligen? Inte vet jag, men på det här broderiet har jag
gjort kromosomer och urceller i det stora urhavet. Överst har jag broderat mig
själv- skapelsens krona enligt Bibeln - alltså en människa.
Allt flyter är titeln på broderiet, vilket ju låter roligt fast det är väl inte
helt sant. En del saker sjunker ju direkt. Som riktigt små flyter vi dock
allihopa i fostervatten i flera månader. Allt medan dna, x och y-kromosomer,
fingrar, njurar och hjärnceller växer och fullbordas till de fantastiska
konstruktioner som vi ju alla är. Livet är gåtfullt och ibland härligt.
Död och Liv
I jordens myllrande mylla väntar de svarta dödgrävarbaggarna. Resultatet av deras ihärdiga arbete bildar den blomstrande ram som är livet.
En dröm
När man drömmer jobbar vissa delar av hjärnan för fullt. Blodtrycket stiger
och pulsen går upp. Fast de stora musklerna i kroppen sover lugnt vidare. Som
tur är med tanke på hur tokiga vissa drömmar kan vara.
Under drömsömnen sover hjärnans framlober som ansvarar för ordning, planering,
tidsbegrepp, impulshämnning och andra mycket duktiga funktioner. Tur att de får
vila emellanåt!
De delar av hjärnan som däremot håller koll på känslor, minnen, syn och
hörselintryck är påslagna för full maskin. Drömmarna blir därför ofta häftiga
och overkliga. En absurd mix av ocensurerade intryck eftersom
kontrollavdelningen i framloberna tagit rast. Ja , då går det ju som det går.
Man missar flyget, man tappar tänderna och man skämmer ut sig. Fast bara i
drömmens värld som väl är.
En vacker dag
Solen lyser och det är en riktigt bra dag för insekter och kräldjur.
Oden flyger
Oden, korpguden, var den visaste av alla asar, fast tung till sinnet just
därför. Han visste att den stora undergången närmade sig. Han visste att även
gudarna en gång måste gå under vid Ragnarök- gudarnas skymning.
Oden var en klok och mäktig gud men han hade också obehagliga sidor med sin
starka koppling till döden och sin egen opålitliga karaktär. Bland gravgods vid
Osebergsskeppet i Norge från ca 850 fann man vävda bilder som visar
hängningsoffer till Odens ära. Oden kallas ibland ”de hängdas gud”. Han offrade
ju till och med sig själv- till sig själv. Det var genom sitt eget lidande som
han, i likhet med många shamaner, fick sin stora kunskap och sina magiska
förmågor. I Havamal berättas i verserna om hur Oden hängde i offerträdet i nio
nätter. Odens kraft var stark. Han ägde förmågan att stoppa eld, stilla havets
vågor, vända svärd i luften, förföra och förvända synen på kvinnor och många
andra förunderliga saker. Han kunde, som så många andra i den mytologiska
urtiden, förvandla sitt utseende och byta gestalt. Men också han, den störste av
dem alla, måste en dag gå under.
Döden på Nilen
Döden intresserade de gamla egyptierna. Och guden Osiris var en viktig gud
för han var den första som balsamerades enligt myterna. Egyptierna trodde
absolut på ett liv efter detta. Osiris själv mördades av sin tarvlige bror Set
som låste in den dödes kropp i en blykista som han slängde i Nilen.
Efter mycket om och men hittades liket av Isis- Osiris hustru och syster. Hennes
sorg var så stor att Nilen än idag drabbas av återkommande översvämningar.
Osiris fick aldrig återvända till jordelivet men levde vidare därnere i
underjorden som de dödas konung. Dödens konung var samtidigt livets konung
eftersom han också var en fruktbarhetsgud. Allt som lever ska också dö. Fast
födas på nytt.
Utah
Klicka på bilden för att se detaljer.
En gång när vi var i Utah tog vi en båttur på floden för att titta på
petroglyfer som indianer för länge sen skapat på klipporna. I närheten av det
stup som Thelma och Louise kör rakt ut i evigheten från, (i filmen) hittade vi
många sådana spännande bilder. Några var flera tusen år gamla. Det här broderiet
är inspirerat av landskapet i västra USA. Här finns tusentals klippmålningar och
ristningar. De kallas petroglyfer som betyder ristningar i sten.
Vissa av dem är många tusen år gamla och utförda i flera olika stilar där olika
motiv och symboler använts vid olika perioder. Petroglyferna visar ofta
människoliknande varelser som antyder shamanistiska och ceremoniella
dimensioner. De kanske är heliga meddelanden. Även om man inte riktigt kan tolka
deras budskap är de mycket rörande och fascinerande att betrakta där de
uppenbarar sig i den karga och ödsliga naturen.
Om man reser till Horseshoe Canyon i södra Utah kan man se petroglyferna som
inspirerat mig. Just de klippmålningarna är daterade till mellan 6500 f kr och
500 år ekr.
Det är ristat i sten och bilderna kanske kommer att finnas kvar för alltid. Det
känns märkvärdigt att tänka på länken bakåt i tiden. Jag gillar själva tanken på
att vissa saker är eviga eller i alla fall någorlunda beständiga.
Motsatsen till petroglyferna skulle kunna vara navajoindianernas sandmålningar.
Där lägger man färgad sand i olika mönster som betyder olika saker.
Sandmålningarna används vid ceremonier för att till exempel bota sjuka. När
sandmålningens syfte är uppnått och patienten antingen tillfrisknat eller dött
förstör man målningen direkt. Vissa saker kanske är eviga men andra saker i
livet förändras hela tiden.
I väntan på Ragnarök
Loke var son till jätten Farbaute. Han var en märklig gränsöverskridare på
många sätt. Trots att han var av jättesläkt umgicks han flitigt med asarna. Han
var vacker att se på men till sin karaktär var han fullständigt opålitlig. Ofta
försatte han asarna i pinsamma situationer men ibland kunde han också vara
hjälpsam med sina listiga idéer. Han var gift med Sigyn, fast han verkar ha haft
ihop det med en massa andra kvinnor. Med jättekvinnan Angerboda(den
ångestbådande) fick han tre ruskiga barn, den ena värre än den andra. Det var
Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. Av dessa tre avkommor kunde asarna bara
förvänta sig olycka. För att hålla koll på dem hämtade Oden de tre barnen från
jättarnas värld, Jotunheim. Han kastade Midgårdsormen i det djupa hav som omger
alla länder. Flickan Hel, som var till hälften blå, kastade han ner i dödsriket.
Fenrisulven hölls inspärrad och fjättrad i Asgård.
Lokes allra största brott var hans inblandning i mordet på den fine guden
Balder, Odens son. För det lumpna illdådet på Balder straffas Loke mycket hårt.
Efter mordet på Balder rymde Loke från asarna och byggde sig ett hus vid ett
berg nära en fors. Om dagen förvandlade han sig ofta till en lax för att
undkomma asarnas hämnd. Men asarna spårade upp honom och kastade ut ett nät( en
uppfinning som f.ö brukar tillskrivas Loke) och fångade Loke som alltså vid
detta tillfälle var en lax. Han fördes till en grotthåla där han bands fast med
hjälp av sina söners tarmar. En giftorm hängde ovanför hans huvud så att ettret
droppade ner i hans ansikte. Hans sorgsna hustru Sigyn stod hos honom och höll
ett fat under giftdropparna. Varje gång fatet blev fullt gick hon iväg för att
tömma ut giftet. Då droppade det i Lokes ansikte och hela jorden skakade av hans
lidande. Där fick han ligga i väntan på Ragnarök.
Under skogen
Här har jag broderat det myller av liv som bor där vi själva inte bor. De duktiga små gråsuggorna, maskarna och tusenfotingarna som håller kaosmakterna borta i naturen. (Utom fästingarna som BARA är till besvär och olycka).
Sigurd griper in
Dvärgen Regins bror brukade fiska i forsen i skepnad av en utter. En dag var
Oden, Höner och Loke ute och promenerade. De fick syn på Utter som just satt och
mumsade på en lax. Loke dödade Utter och han tyckte det var extra skoj att han
lyckats döda två varelser med samma sten.
På kvällen kom de tre sedan till dvärgen Regin och dvärgens Utters far som hette
Reidmar för att kampera där över natten. När det var dags för kvällsmat hivade
Loke upp sin fina fångst. Reidmar blev inte alls glad när han kände igen sin
egen son Utter. Istället för en trevlig middag blev asarna och Loke bundna av
Reidmars andra söner, Regin och Fafne. För att bli fria måste de lova att fylla
hela det tomma utterskinnet med guld.
Loke skickades iväg för att ordna med detta. Han gick till Ran, havsjätten Ägirs
maka. Ran fångar in drunknande med ett stort nät och låter dem vistas på havets
botten med henne. Loke visste att det i Andvareforsen fanns en stor guldskatt
som vaktades av dvärgen Andvare. Loke lånade då nätet av Ran för att fånga
Andvare i. Andvare var en dvärg men han hade gestalt av en stor gädda. Loke
lyckades få tag i allt guld, inklusive en mycket speciell ring. Men skatten
skulle innebära olycka för alla som stjäl den, detta varnade Andvare för innan
Loke obekymrat tog skatten ifrån honom. Loke gav Reidmar skatten och befriade på
så sätt sina reskamrater Oden och Höner.
Regins andre bror, Fafner, kunde också byta skepnad och han förvandlade sig till
en orm (eller drake). Han ville bli ensam ägare till guldskatten och ringlade
iväg för att återta och därefter vakta sin skatt. Dessförinnan hade han hunnit
med att döda guldskattens första ägare Reidmar, sin egen far.
Dvärgen Regin berättade den hemska historien för Sigurd. Sigurd, som inte var av
dvärgsläkte, var Regins fosterbarn. Regin smidde ett svärd åt Sigurd för att han
skulle döda den onde Fafner. Sigurd dödade Fafner och tillsammans med Regin
grillade de ormens hjärta. Sigurd fick i sig lite av ormköttet och kunde då
plötsligt förstå fåglarnas språk. Några mesar talade till honom. De varnade
honom för Regins falskhet och rekommenderade att han skulle hugga huvudet av sin
fosterfar och själv lägga beslag på skatten. Det gjorde Sigurd och nog gick det
mycket illa för honom senare i livet!
Mammas lilla älskling
Den här bilden kanske liknar en ikon men det är det förstås inte. I en ikon är det gud själv som talar men i det här broderiet är det bara jag. Budskapet är enkelt: Kärlek.
Ragnarök
Fenrisulven kommer loss, midgårdsormen söker sig mot land och skeppet Nagelfar seglar ut med Loke i fören. Asken Yggdrasil skälver och alla strider mot varandra. Nästan alla går under. Det är gudarnas skymning och inte ens asarna kan göra något åt det. Men två människor har gömt sig undan världsbranden. De heter Liv och Livtraser och ur dessa två, små människor uppstår en ny och mycket bättre värld.
Inzoomat från rymden år 2099
Ja - så går det när ingen gör nåt. Geckoödlorna har tagit över ruljangsen. I thailand delade jag och min son Jens hus med en stor geckoödla. Han pratade på natten. Ge-cko, ge-cko följt av ett riktigt kusligt stön.
Peace in the valley, at last
Träden är svarta efter den stora branden. Men nya gröna skott skjuter upp ur marken. Växter som väntat länge på att få leva får nu äntligen komma till skott. Varelser betraktar den underbart pånyttfödda naturen. Bara en flock jättegetingar i luften oroar lite grann. Men de är visst på väg bort.
Trygg
Faror lurar men ibland är man trygg.
Fenrisulven biter Tyr
Tyr var en nordisk kusin till den gamle indoeuropeiske himlaguden Jupiter. (I
grekisk mytologi kallades han Zeus) Många mytforskare menar att hans roll i den
nordiska gudavärlden var viktigare än vad skrifterna antyder. Hans främsta
egenskap tycktes vara hans klokhet och hans mod.
Tyr hade bara en hand. Så här gick det till när han miste den:
Lokes värstingbarn Fenrisulven bodde bland asarna och Tyr var den ende som
vågade ge honom mat. Asarna visste att Fenrisulven skulle växa sig stark och en
dag orsaka hemska olyckor. Alla länkar de smidde för att hålla besten fången
brast. Oden skickade bud till svartalfernas värld där några dvärgar ombads smida
den länk som kom att kallas Gleipner. Den kedjan var gjord av bullret av
kattfötter, kvinnans skägg, bergets rötter, björnens senor, fiskens andedräkt
och fågelns spott. Fenrisulven anade oråd när asarna ville utmana honom att
prova sin styrka på den nya länken. Han tyckte att nån av asarna kunde sticka in
sin hand i hans käftar som pant på att inget svek förekom. Ingen av asarna hade
lust med det men Tyr la till sist sin hand i ulvens gap. Länken Gleipner lades
kring Fenrisulvens hals och han kunde inte komma loss. Alla asarna skrattade.
Alla utom Tyr som blev av med handen.
En dag i konsthallen
Gjorde jag efter min allra första utställning. En röd liten prick kan ju betyda så mycket.
Yellowstone Lake
År 1988 bröt en jättestor skogsbrand ut i nationalparken Yellowstone i USA. Hela skogen brann och träden förvandlades till aska. Men Yellowstone förvandlades inte för alltid till en livlös plats. Askan gav näring åt nya plantor och värmen gjorde att vissa kottar började slå rot efter åratal av väntan. Ur förstörelsen kom förnyelsen. Ungefär som när man får för sig att städa och möblera om hemma. Man drar igång, ut med allt. Kasta? Spara? Fullständig kaos överallt och man ångrar att man satte igång. Men sen hittar sakerna sina rätta platser, det ser fint och annorlunda ut och kaoset har förvandlats till kosmos, dvs. ordning. Sen blir det ju snart kaos igen, men i alla fall.
Yggdrasil
Det heliga världsträdets grenar bredde ut sig över hela världen och nådde till himlen. Det hade tre djupa rötter och under varje rot porlade en källa. Vid den rot som nådde till Asgård låg Urds brunn där gudarna samlades varje morgon. Här bodde Urd, Verdandi och Skuld- de tre nornorna som rådde över människornas öden.
Urgup
För några år sen var jag i Turkiet för att kolla på andras textilkonst och
också besöka en plats där man gjort utgrävningar som visar hur livet kanske såg
ut för väldigt länge sen. Det var ett egendomligt landskap där vi var mitt i
Turkiets bergslandskap.
I en grottlokal i en liten by fick vi beskåda en grupp dervischer som dansade
sig till trance. De snurrade runt en osynlig axel med ett egendomligt utryck i
sina kroppar och i sina ansikten. Det var väldigt vackert och gripande.
Dervischerna tillhör en mystisk gren av islam som kallas sufism. När de virvlar
runt, runt , runt kommer de i kontakt med gud säger de. Hunden som virvlar runt
med de andra dansarna fanns inte med i verkligheten. Inte just den kvällen i
alla fall.
Coyote i monstermagen
Myter utspelar sig i gudarnas och de gudalika varelsernas värld. I den
mytologiska urtiden finns inga klara gränser för vad som är en människa och vad
som är ett djur. Om en figur är ett vanligt hederligt rovdjur eller självaste
guden kan man inte så noga veta. Därför broderar jag ofta djurliknande människor
eller om det är tvärtom.
Ett av de allra första broderierna jag gjorde var en inspirerat av en mytologisk
figur som heter Coyote och som än idag lever och har hälsan i berättelser bland
Nordamerikas indianer.
En fin bankett
Broderiet inspirerades av målningen Nattvarden som jag kände behov av att studera ingående efter att ha läst den ganska trista boken Da Vincikoden. Jag tänkte på Jesus och tänkte att det är lite kul att hans allra första underverk var att skaffa vin till en fest.
Kosmosbroderi
Tänkte mig ett kranium fast inte tomt utan fullt av hela universum.
Liv och Död
Rörelser uppåt av det som får näring av de döda. Rörelser nedåt av dem som står på tur att dö. I bildens mitt vilar ett människofoster, innesluten i sin väntan på att få födas. Fostrets navelsträng sträcker sig utanför broderiets ram.
Finns i sjön
Ur urhavet uppstod vi. Bottensediment lagras på varandra. Vi är summan av våra förfäder. I mitt urhav lever spermier, ödlor och fiskryttare sida vid sida. Ur musslans skal tittar en förvånad ursläkting fram.
En stillsam flod
Ett helt gäng kapybaror (världens största, nu levande, gnagare) har hamnat på en flytande ö i den stora, stilla floden. I skogen tassar varelser av okänt slag. Men allt är lugnt, ingen fara! Två ansvarsfulla vargar ser till att inget otäckt händer. Och aspträden med sina svarta ögon ser allt som händer.
Sommarskog i Colorado
Trollsländorna trängs i den täta aspeskogen. De har väl en massa saker de vill hinna med i sina sorgligt korta liv.
